Höstraku

Det blev en rakudag.

Jag ville ha lite nya prylar att visa upp på Den Blå Tråden och så ska jag vara med på en samlingsutställning på Hallsbergs Konsthall.

När jag fick veta att jag skulle få vara en av utställarna på Svart & Vitt så hade jag redan bestämt att jag skulle ställa ut raku. Det är tacksamt med raku. Alltid vackert. Även i de enklaste former. Det är till och med som vackrast just när det är som enklast. Då framträder det specifika med rakun. Krackeleringarna. Skiftningarna. De sotsvarta ytorna där man kan skönja spåren efter sågspån och eld.

Det är inte många gånger som jag har ställt ut och inte varit inblandad i arrangemanget själv. Bokat lokal, marknadsfört, ställt i ordning, köpt salta pinnar och städat. Den här gången slipper jag allt sådant.

Jag kunde koncentrera mig på att göra några snygga krukor, lämna in dessa i tid och nu ska jag åka dit på vernissagen och bara njuta. Dessutom blir det ju väldigt spännande. Hur ser alla andra svartvita verk ut? Hur har mina alster arrangerats? Hur funkar allt tillsammans?

Här kommer lite raku plåtade under The Golden Hour som min i USA verksamma fotografsyster kallar det. Alltså en solig hösteftermiddag. Strax innan solen går ner.